Historia

Societas pro Fauna et Flora Fennica (SFFF) grundades år 1821 i Åbo. Målsättningen för det nygrundade vetenskapliga samfundet var att utforska det unga Storfurstendömet Finlands djur- och växtvärld. Det låg ett visst nationellt patos i såväl namnet som i verksamhetens inriktning. Man började energiskt insamla möjligast många prover av djur och växter med avsikt att etablera permanenta samlingar i form av ett museum. Kungliga Akademien i Åbo mottog SFFF:s växande samlingar, och förvarade dem skilt från sina egna samlingar. Tyvärr förstördes samlingarna i Åbo brand år 1827. Nya samlingar byggdes upp efter det SFFF flyttat till Helsingfors. År 1858 införlivades de med Kejserliga Alexandersuniversitetets i Finland samlingar.

Alltsedan mitten av 1800-talet har SFFF:s årsmöte med bl.a. val av styrelse om möjligt hållits på Floradagen, den 13 maj. Månadsmötena under vår- och höstterminerna har utgjort s.a.s ryggraden i verksamheten. Från och med 1860-talet har programmet på dessa möten främst bestått av föredrag. Vetenskapliga meddelanden har tidvis utgjort en väsentlig del av månadsmötenas program.

Det första symposiet arrangerat av SFFF ägde rum hösten 1959, och det behandlade människans inverkan på naturen i Finland. Följande symposium ordnades i september 1971 tillsammans med Suomen Biologian Seura Vanamo för att celebrera SFFF:s 150-årsjubileum och Vanamos 75-årsjubileum. Temat var “Dynamics of North European Biota”. Efter symposiet arrangerades en gemensam exkursion till Lammi biologiska station och Tvärminne zoologiska station. Från och med år 1979 har ett symposium arrangerats varje år. Dessa symposier har ofta behandlat olika naturvårdsfrågor med stor aktualitet. Behandlingen av de varierande ämnena har dock alltid vilat på en strikt vetenskaplig grund. Symposierna har varit SFFF:s överlägset bäst besökta tillställningar.

Exkursioner har utgjort ett väsentligt inslag i SFFF:s verksamhet. I början finansierade SFFF ett antal exkursioner för utredandet Finlands djur- och växtvärld och för insamling av prover. Den mest omfattande exkursionen, “Den stora Kolaexpeditionen”, företogs år 1887 till Kolahalvön. I expeditionen deltog sammanlagt åtta personer, bland dem en del av landets ledande forskare inom zoologin och botaniken. Från och med år 1972 har SFFF nästan årligen arrangerat en eller två exkursioner till olika delar av Finland. Exkursionerna har varat antingen en eller några dagar. Avsikten har varit att under sakkunnig ledning för deltagarna presentera olika slags natur och aktuella naturvårdsfrågor från söder till norr och från väster till öster. Även Estland och Öland har besökts.

Publiceringsverksamheten inleddes i och med utgivandet av den första volymen av Notiser ur Sällskapets Pro Fauna et Flora Fennica förhandlingar år 1848. År 1861 lyckades William Nylander genomdriva att SFFF erhöll statsstöd för publiceringsverksamhet. Från och med det året har SFFF verkat som en oberoende utgivare av skrifter. Byte av publikationer med utgivare från samma gebit inleddes år 1873. Detta förmånliga sätt att erhålla stora mängder skrifter från alla delar av världen nådde sin kulmen exakt hundra år senare, nämligen 1973. Då hade SFFF sammanlagt 1177 bytesrelationer. På grund av Finlands Akademis ändrade understödspolitik, blev SFFF tvunget att reducera sina bytesrelationer så att de i dagens läge omfattar endast ca 300 st.

Beviljandet av stipendier har varit en av SFFF:s viktiga verksamhetsformer. Större finansierade projekt var den ovannämnda kolaexpeditionen och från senare tid, 1959-1965, undersökningen av evertebratfaunan i trakten av Kilpisjärvi. Under senare år har SFFF gått in för att understöda studerande och yngre forskare i deras arbeten relaterade till pro gradu-avhandlingen. Därtill har man beviljat stipendier åt doktorander, andra forskare och personer, som deltagit i kongresser för att hålla föredrag eller presentera posters över sin forskning. I dagens läge utdelas ca 30-40 smärre stipendier per år.

Nåtö biologiska station i Lemland, Åland, grundad år 1964, har drivits av SFFF tillsammans med Ålands landskapsregering. Alltsedan Alvar Palmgrens dagar, från år 1899, har den åländska floran, och speciellt det förnämliga lövängsområdet intill stationen, varit föremål för forskning. Nåtö biologiska station är en lämplig basstation för såväl botaniska som zoologiska undersökningar. Stationen, som på senare år blivit mycket anlitad, kan härbärgera drygt 10 personer samtidigt.

Roland Skytén